Jaa jisses, vad är de med folk å deras förhållanden

 egentligen ibland kan man undra?

De är problem hitan å de är problem ditan..

Vissa folk vill ju gärna ge sken av att de har nästintill

helt perfekta förhållanden men så helt plötsligt så spricker

fasaden å man får veta att det inte är lika

rosaskimrande å himlastormande som de verkar på utsidan sen iaf.

Jag är glad att jag inte är en sån person som

är beroende av å ha ett förhållande, för vissa verkar ju vara såna å

inte alls kan klara sig själva..

Hur kan egentligen folk hoppa från förhållande till förhållande tex?

Hur ska man då någonsin veta vem man är eller hitta sig själv?

(om man är ung då vill säga)

Självständighet är ju väldigt viktigt, för mig iaf.

För även om man är tillsammans med nån å är lycklig

så måste man veta med sig att skiter sig de

förhållandet av nån anledning så

är de bara sig själv man har i slutändan iaf.

De klart att man ska våga dela sitt liv med nån å va lycklig men

man måste ändå förstå det.

Att de kan skita sig alltså.

Visst ser jag fram emot den dagen jag träffar nån jag verkligen tycker om å som jag kan tänka mig å vara med resten av mitt liv, de klart man

skulle vilja ha nån å va lycklig med å dela allt hehe.

Men sen är jag sån också att jag är fan så mkt hellre själv å nöjd

 än å lever i ett förhållande där bråk å skit är vardagsmat!

Det är ju mycket bättre isåfall å vänta tills verkligen den rätte dyker ner.

Annars står man ju där sen som ett fån med bara tasken i näven

å ett pissigt å sargat förhållande,

å vem vill ha de på de viset lixom.

Inte Jag iaf.